Nördbloggen

Kan det vara mitt livs riktlinje? Kan det vara därför det aldrig står stilla? Kan det vara därför jag har skeva syner på det mesta? Kan det vara därför jag har självklara åsikter om nästan allt? Kan det vara därför jag funderar? Kan det vara därför jag bara vill ligga ner och inte stiga upp? Kan det vara därför jag gillar fantasivärlden och allt det omöjliga som hör till? Kan det vara därför jag gör fel? Kan det vara därför jag gör rätt? Det är klart som fan att det är därför.

Kan det vara därför jag ibland får för mig att jag ska läsa på någon sida om Latin och sen skriva det på olika ställen? Nej, det är det verkligen inte. Det finns alldeles för många orsaker till varför jag får för mig att Latin är bra för sådana här tillfällen. Och det finns absolut ingen som helst grund för det. Fix ideer och så vidare. Det är mitt liv i ett nötskal, fix ideer påkallade av ett kryddmått för mycket funderingar. Jag är en fix ide i ett påtvingat universum. Det finns bara en värld och det är världen i mitt huvud. Alla andra ska rätta sig efter den eller arkebuseras på plats. Och förstår ni inte det kan ni ju alltid försöka övertyga mig om att jag inte är en bitter gammal man totalt insnöad i mitt eget huvud. Jag är "Ego" personifierat. Känslorna la jag på hyllan vid barnaben. Min enda anledning till existens är att jag vill försura världen för alla andra med bittra kommentarer om allt jag inte gillar. Jag är för evigt en världsdiktator i min egen värld och där trivs jag. Ge mig ett mörkt rum, en tändsticka och en gummisnodd och jag skulle kunna sitta ut min existens utan problem. Hell, det skulle kanske vara bäst så. Jag känner att jag inte tillför världen så pass mycket att jag borde ha någon anledning att göra något annat än just att sitta i ett mörkt rum och trä en gummisnodd runt en tändsticka. Jag vill inte vara någon hypokrat så att säga. Jag klagar ju på dom flesta som jag tycker inte tillför den här världen någonting. Varför ska det vara annars för mig?

Sit vis vobiscum // B