Nördbloggen

Mitt Winamp bara dör. Och då kan jag inte blogga. Jag får ingen rubrik att skriva då ju. Nu hoppas jag att det funkar om jag uppdaterar det. Det funkar tamigfan inte. Får spela upp det i något annat tills vidare helt enkelt.

(Skriver rubrik)

Nuså, det får duga. Fast jag ska byta grupp när jag tänker efter. Inte riktigt min stil på dom jag lyssnar på nu. Nu är det bytt. Vi lyssnar svenskproducerat för tillfället. Om någon ville veta det.

Ja nu till min dag då. Det är inbördeskrig här hemma, det är inte jätteovanligt, det är inte kul. Jag har inga ambitioner och jag kommer sluta som en pundare som sitter vid datorn, är det som är sagt. I beg to differ. Orkar inte skriva mer om det ens. Det är bara inte kul.

Efter Inbördeskriget Part 1 tog jag mina hörlurar och strosade till Åman där vi skulle göra något men som vi aldrig riktigt gjorde tror jag. Kanske. Det är diffust. Hur som haver så försvann vi från Åmans trygga hem tillbaka till slagfältet. På vägen hämtade vi upp Martin också. Väl hemma parkerade vi samtliga arslen framför tv:n och kastade Amerikansk fotboll med varandra. Sen ringde telefonen. I andra änden ekade en bekant röst. Och likt blixt från klar himmel så inser jag att det är "Mannen" som ringer. "Mannen" är egentligen kvinna och heter Mimmi (Mimmi-mannen). Hon undrar om hon kan ta med sig sitt ekipage och tralla förbi här och hälsa på. Och vem är jag att säga nej? Efter en stund trampas det på trappan och ett skall står i hallen. Mimmi och ekipage har just kommit fram och hälsar på skall-maskinen. Det blev en del samtal och skratt med tillhörande gaming. Efter en stund sinade folket och jag satt ensamm kvar och väntade på mat. Det tog inte länge innan det serverades Fläskfile med pommes och Bearnais. Sen var vapenvilan över och Inbördeskriget Part 2 regnade över matbordet. Som en kanin med dödslängtan satt jag tyst och gnagade på min morot med räven i ansiktet. Och så fortsatte det tills stuvningen kokat över än en gång. Med laddad käft började mot-attacken och som vanligt slutar det med att, trots att man har laddad käft och fakta att backa upp amunitationen med, det blir en envägskommunikation. Som att prata med en vägg, fast väggen fattar grepp om fel verklighet och går till mot-attack. Sen rinner allt ut i sanden och regeringen tror att dom har vunnit slaget, trots att man inte kan se det så på något som helst vis. Inte utan att fuska. Och än om allt är tillåtet i Kärlek och Krig så är det här inget riktigt krig. Det är ett absurdt påhitt av en getabock som tror sig en hel massa saker. Det är jag som bestämmer var geten skall gå och beta, i det här fallet. Geten kan inte göra antaganden och spy ut dom över kungen av ämnet i fråga. Det är jag som bestämmer.

Och ikväll ska vi spela poker, jag hoppas för allas trevnad att detta kan genomföras på neutral mark. Det här är Private Westerlund, på toppen av berget med en obetydlig flagga som vajar högt. Over and out.